EPK

Det känns förjävligt detta... att jag älskar att skriva, men att jag sorterar bort det i min vardag p.g.a "tidsbrist". Vilken inte känns helt sant. Vadå tidsbrist, det är väl snarare så att skrytplanket Facebook har tagit över bloggandet, till ingen nytta. Jag skryter oxå på facebook, 'course I do. "Städat, tvättat, skurat golvet med tandborste och sytt gardiner och sofföverdrag, köpt varsin 40" smartTV till Hönsen med inbyggd kaffekokare"... Men det är ju mycket man sållar bort... För egentligen... vem bryr sig om nåns unge har ätit sin första banan eller gått upp 7 gram sen senaste vägningen? Om det kryper en fluga på nåns mat eller om någons hund har en tova i röven? Om höns som solar i en solstol? (Hehe...) Men ändå... jag älskar Facebook och alla mina vänner. Ska försöka skaka liv i bloggandet igen, för just nu behöver jag det.. mer än vad jag själv har fattat. Livet naggar mig i nackhåret och det svider ibland. Att skriva några rader om vad fan som helst, det är som terapi. Hjälp till självhjälp. Nu ska jag slänga mig i duschen med min alldeles underbara osyntetiska tvål, som jag kan skriva om imorgon! (den är underbar) Kram på er medmänniskor.