EPK

Det här blir årets sista bloggpubliciering.

Jag vill passa på att tacka er alla som offrar er tid på att klicka in här på min just nu lite halvseriösa blogg...
TACK TACK TACK!!
Men som sagt, jag har ett löfte till mig själv, min blogg och till er!!

Ge er själva en stor kram och tacka 2010 för året som varit.
Jag är tacksam för varenda dag jag får här i livet, även dom dåliga!
Jag säger som Sofia Källgren - sprid ditt ljus.

Jag låter fan religiös, men det är den här tiden på året, jag blir sån då. :D

Vill även hälsa till er däruppe, våra änglar som kommer till mig på natten då och då.
Jag älskar era spontanbesök och erkänner att jag blir lite skraj ibland, på ett pirrigt och bra sätt!
Men sänk inte volymen när jag spelar Lasse Stefanz igen, men gärna när Hjalmar spelar sån där gammeldans från 70-talet, det går bra! :)

Sådär då, då tar vi och lägger 2010 till handlingarna.
Hoppas att ni vill följa mig i mitt blogg-2011!!
Må gott mina vänner, vi hörs nästa år igen... 


Varma kramar från en nybäddad säng i Selja!

Jag låg på min madrass på golvet imorse (eftersom jag lånat ut min säng till Elvira) och funderade på VAD det är som gjort att jag försakat min blogg så inni bomben?? Inte ett enda vettigt svar på den...
Jag gillar att skriva, både tok och allvar, jag mår bra av det och jag har faktiskt tid över till det.
Så NU har jag ingett mitt första (nånsin) seriösa Nyårslöfte!

Bloggen ska leva!!!

Jag ska göra en schyst makeover här nu och FÖRNYA min skrivarstudio!

2011 kommer att bli ett minst sagt spännande år för oss tror jag bestämt... :)
Och det vill man ju gärna dela med sig av, inte minst för mitt eget skrivandes skull.

Måtte värmen från varandra vare med er såhär i dyngkylan.

Jag återkommer med storm!

Lots of Love
Emma
♥

Jag har skrivit uppgift nummer tre, mina föräldrar, men jag väntar in ett fint kort på dom som måste vara med, så därför publiceras inte det riktigt än! Bilden ligger i min laptop som är i Sälen just nu... :)

Just nu sitter jag och lyssnar på alla mina gråtlåtar, jag har ett gäng.
Julsånger hela bunten. Det är såhär att julen för fram så mycket känslor i mig.
Som bara måste ut, det går inte en enda jul utan att jag sitter och ventilerar till mina gråtlåtar.
Jag är tacksam för livet samtidigt som jag är bitter på det.
För jag saknar dom, mina som är änglar nu, alltid! Men på julen växer tomrummet litegrann.

Julen är så fin! Och när jag kollar ut nu så är det fan magiskt!
Himlen är rosa och träden glittrar, snön på marken ligger helt perfekt.
Idylliskt!!

ÄLSKAR JULEN!!!!!!!

Iallafall...

Ikväll är det Moraparken som gäller, ungefär ett halvår har jag väntat på denna kväll!! :)
Ända sen det kom fram att dom hade dubbelbokat och ej kunde dyka upp på Boggberg i somras...
Olle Jönsson är i stan... Magiskt!!
Hanna ska ha Lasse-fest innan, och jag jobbar till 19, så det gäller å speeda efter jöbbet så man hamnar i rätta LS-moodet!! :&

En timme kvar till det är dags att dra iväg och göra dagens arbetspass.
Samla mig, sminka och packa ner dagens outfit.

Det lär nog bli rätt så tjockt med folk på parken ikväll, men finns det hjärterum så finns det stjärterum... eller som Soffan och jag säger, schtjärtenzimmer JA!
Hahaha, internhumor!
Magdalena tror på allvar att jag har blivit tappad vid födseln, hon sa precis så!! :D 
Men hon känner ju alla i min familj så hon vet bättre...
It's just the way we are! :D

Haben eine grosse tag meinen freunden, du bist gold gewärden fur mich jaaa! 
Lägger på min finfina tyskaccent och retar gallfeber på mina vänner jaaa...

Adios! xoxo

En av mina gråtlåtar. :)

Punkt nummer tre på listan jag betar av då och då!

MINA FÖRÄLDRAR

Som alla andra skriver jag att jag har världens bästa föräldrar!!
Klart att jag tycker mina föräldrar är dom bästa och ingen annans, men dom är det, bäst av alla... :) 
Min mamma och pappa är spetsen, styrkan, värmen och gemenskapen i Familjen Jansson från Blåmesvägen.
Jag kunde inte ha haft en bättre uppväxt, trots alla sorger som drabbats oss men som på nått vis ändå har fört oss samman mer och mer...

Jag älskar dom så himla mycket och deras kärlek till sina barn kommer jag bära med mig tills den dag jag kliver av pinnen och i all evighet...





Hoppas ni alla hade ett trevligt slut på året och en superstart på det nya!

För mig var det toppen!!

Återkommer...

Det här är så otroligt svårtolkat för mig.
Är det min första kille Per som är min första kärlek? Eller goldenretrievervovven Timmy som jag älskade när jag var sju? Eller mina åtta förhållanden med en och samma kille på högstadiet?

Det här är ju så svårt. Kärleken har ju gått hand i hand med mig livet igenom... Har jag inte varit kär i en sak, hund, kille eller raggarbil så har jag ju varit kär i kärleken. 
Självklart vet jag nu, en hel hög med år senare, att kärleken är större än en "fråga chans" lapp på skolgården.
Men kärlek kan upplevas på SÅ MÅNGA olika sätt...
Nu glider jag lite ifrån självaste huvuduppgiften känner jag, men jag måste få fram min point.

Men om det är min första riktigt riktiga sanna och djupa kärlek jag ska namnge så är det lätt alla gånger Hjalmar.
Förälskad och gillat har jag gjort många gånger, gråtit över killar och fördömt "där jävla kärleken är fan dumihuvet, jag ska aldrig med va kär"....
Men alltså, man känner när man blir med kärlek!

Det får räcka så.

Idag var vi iväg och hämtade fyrhjulingen som jag numera är ägare utav. :D
Den är skitsnygg och jag ska bränna runt med den över hela Mora så fort det går att vistas ute utan att bli drabbad av förfrusna lemmar.

Äsch, nu ska vi se på Solsidan, hela säsong ett har jag införskaffat.
Keeeeng!

Adjö.