Kärlek från ovan?! Eller?

Godmorgon på er alla fantastiska människor därute!

Den här dagen har jag sett fram emot länge. Nu har jag 5 dagars arbete bakom mig, och när det är helgen inkluderat i det så är det alltid extra jobbigt på nått vis.

Så idag planerar jag att göra så lite som möjligt. Helst bara slappa i timmarna 24. Men gör jag det vet jag att lagom tills timme 2 ska dra igång så är jag uttråkad.
Så jag har iallafall planerat att jag ska städa lite (skräll!!) och tvätta en tvätt, läsa recept och hitta nånting spännande jag kan laga...

Wow, det skvalpar i min mage. Det kan bero på att jag har lekt Tobbe hela morgonen och hinkat kaffe. :)
Hemskt intressant.

Iallafall...

I förrgår kväll innan jag gick och la mig stog jag och tittade på ett kort jag har på mormor och morfar på väggen.
Ibland kommer en stark längtan till mig, och automatiskt plockar jag fram den här sorgen jag har, den inbyggda som finns när man mist någon vääääldigt nära.
Jag gick och la mig och fällde några tårar och toksaknade, längtade!!!!!!!
Saknade förr i tiden, saknade skrattet, pratet, alltet... 
Det är ett tomt rum i bröstet när man känner den här saknaden, ett tomt rum som samtidigt känns blytungt!
Skum känsla men ni som mist någon väääldigt nära kanske vet hur jag menar!?!

Jag vägrar tro nånting annat än att det finns nånting efter döden. Man slutar inte finnas helt enkelt, man vandrar vidare. Själen är det som gör dig till just den du är!
Och mamma har fått så många bevis från andra sidan så nu är man dum om man inte tror annat...
Jag somnade iallafall med denna saknad.

Igår när jag skulle åka till jobbet tog jag mobilen för att stoppa den i fickan och åka.
När jag tar upp och kollar på den, är det en bild på just min mormor och morfar där.
Jag har knäppt kort på ett kort hemma hos mamma och pappa, bara för att jag vill ha de, det är ett fint kort.
Det finns 476 kort i mobilen, och det här kortet är nr 73.
Och alla som har en mobil med kamera vet ju att man måste bläddra i sitt kamera album för att komma till ett kort.

Jag har med säkerhet inte bläddrat i mitt mobil album. Ändå dyker detta kort upp på min skärm morgonen efter....
Hur det än är så vill jag gärna TRO att det var en tanke från ovan! :)

Det tror jag för det får mig att må bättre och bli ännu mer övertygad!
Nu är det slut på hokuspokuset, dags att dra fram sugaren och dra igång dagen!

Bö-bö kramar på er!!

Hanna och jag på fäst i BRÅSS!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0