Min första kärlek.
Det här är så otroligt svårtolkat för mig.
Är det min första kille Per som är min första kärlek? Eller goldenretrievervovven Timmy som jag älskade när jag var sju? Eller mina åtta förhållanden med en och samma kille på högstadiet?
Det här är ju så svårt. Kärleken har ju gått hand i hand med mig livet igenom... Har jag inte varit kär i en sak, hund, kille eller raggarbil så har jag ju varit kär i kärleken.
Självklart vet jag nu, en hel hög med år senare, att kärleken är större än en "fråga chans" lapp på skolgården.
Men kärlek kan upplevas på SÅ MÅNGA olika sätt...
Nu glider jag lite ifrån självaste huvuduppgiften känner jag, men jag måste få fram min point.
Men om det är min första riktigt riktiga sanna och djupa kärlek jag ska namnge så är det lätt alla gånger Hjalmar.
Förälskad och gillat har jag gjort många gånger, gråtit över killar och fördömt "där jävla kärleken är fan dumihuvet, jag ska aldrig med va kär"....
Men alltså, man känner när man blir med kärlek!
Det får räcka så.
Idag var vi iväg och hämtade fyrhjulingen som jag numera är ägare utav. :D
Den är skitsnygg och jag ska bränna runt med den över hela Mora så fort det går att vistas ute utan att bli drabbad av förfrusna lemmar.
Äsch, nu ska vi se på Solsidan, hela säsong ett har jag införskaffat.
Keeeeng!
Adjö.
