En stor gåva.

Jag är berest.
Tack vare mina föräldrar.
Vi åkte runt i kuckbruna KAJ, ärvde en del kläder, åt matsäck istället för McDonalds i Falun, återanvände julklappspappret(haha!), åt hembakat bröd istället för köpt, mammas egna köttbullar, bakade egna tårtor istället för köpta (mormors recept, gudomligt goda)...
...många bäckar små. Mamma är kupongexpert än idag.
 Jag antar att det spelade in till att vi varenda sommar fick åka på SEMESTER.
Italien, Cypern, Mallorca, USA, Gotland, Danmark, Grekland..... osv.
Visst var man tjurig ibland för att vi ALDRIG åt köpta (bläää) köttbullar, JÄMT skulle vi äta hembakat (MUMS) bröd, varför kan inte jag få en helt NY sovsäck istället för den här från stenåldern, alla andras är ju så fina.... Ja osv osv...
(Ändå hade jag tusentals barbiedockor, ponnys och nya kläder + alla resor. Herregud! Jag måste ha varit dyr i drift!)

Jag kan ju säga idag att jag är GLAD, evigt tacksam!
Glad för att jag har haft en uppväxt full av kärlek och trygghet, hemlagat och begagnat!
Nu kan jag luta mig tillbaka på många fina minnen av våra resor.
Dom minnena  väger en miljon gånger mer än köpta köttbullar från Scan.

Här är det jag vill komma till, det starkaste minnet från en av många semestrar!
Varje gång jag hör den här låten förflyttas jag till en restaurang på Mallorca.
Jag var kanske 9-10 år.

Mamma och pappa dansade till den, och jag minns att jag tänkte att:
sådär lyckliga som dom är, det vill jag också uppleva när jag blir stor.
Den där låten har etsat sig fast i minnet tillsammans med synen av dom dansandes.
Det är ett fint minne att ramla tillbaka på då och då.

Låten är förövrigt otroligt fin och romantisk, precis som mina föräldrar.

Vi har dom bästa föräldrarna man kan önska!

Idag föredrar jag ALLT hemlagat och hembakat framför alla halvfabrikat handeln lurar på en.

ALL MIN KÄRLEK!!


Kommentarer
Postat av: AnnaPanna

du hade de alltså som jag. jag ville också ha køpta køttbullar och att dom skulle ha en nyare bil. men nu uppskattar jag mer att jag fick åka till massa lænder.

2009-02-09 @ 14:27:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0