Det okända.

Igår kväll när jag skulle sova hände det nånting.
Nåt som händer mig ibland alldeles i den där fina linjen mellan vaken och sovande.
Man är medveten, hjärnan är fortfarande igång, men man är endast ett andetag från sömnen.
Kalla mig galen eller påhittig om ni vill, det är helt okej...

Jag hör konstiga ljud inne i skallen, får ilningar längs ryggraden och känner en "närvaro".
Det är så himla svårt att förklara, och jag inser nu att jag inte heller har tänkt på den här händelsen på hela dagen, jag har förträngt den, och jag hör också hur korkat det låter, men det här vill jag skriva ändå.
Plötsligt står min mormor och morfar i ett ljust rum med öppna armar.
Jag blir liksom skärrad och försöker vakna, men jag kan inte vakna, det går liksom inte. 
Jag känner också det som att någon drar av mig täcket.
Tagen av hela upplevelsen hinner jag till och med tänka att imorgon efter bion åker jag hem till mamma och pappa och sover.
När jag vaknar ligger täcket på plats, jättekonstigt med tanke på hur verkligt det kändes.

Alltså... dröm eller inte.
Det var rysligt nära en verklighet för mig.
Det händer titt som tätt att jag får ilningar och känner av någons närvaro, men jag vet ju inte vad som är dröm och verklighet heller när jag är mitt i mellan.

Helén, jag känner hur du sitter och flinar åt mig nu när du läser.
=)

Nu ska jag återigen krypa till sängs.
Det känns betydligt lugnare idag, på nått vis.

Spook på er!


Kommentarer
Postat av: Camo

Det är änglarna som kommer och vakar över dej, och du vet ju vilka det är! Inget å va rädd för alltså! Puss

2008-11-05 @ 19:47:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0