EPK

... vaknade klockan 05:30 och hoppade rätt in i verkligheten. Felix finns inte mer! :(
Tårarna dom bara rinner. Skuuuuuuuuuutteee!!!! Kan inte titta på hans plats i soffan utan att tjuta rätt ut.

Sorg har en speciell känsla.
Det är när man känner sorg som man verkligen känner att kroppen bara är ett skal, att själen på insidan är själva jag:et. Man brukar beskriva det med ett stort hål inombords och så är det. Det känns ihåligt, huvet dunkar i takt med hjärtslagen och man är blek som en fiskmås i ansiktet hur mycket man än pudrar. Det är själen som inte strålar inifrån som den gör vid till exempel stor glädje. Då är man rosig om kinderna och ögonen glimmar oavsett tid på dygnet. 

Felix var en viktig individ för mig. Han har slickat mina tårar många många många många gånger och det finns ingen i hela världen som vet så mycket om mig som Felix.
Min mamma och jag köpte honom en dag i Maj. Vi åkte iväg när pappa jobbade för han var emot det hela.
Felix var en dvärgkanin på åtta veckor och helsvart, den enda som fanns kvar i den kullen.
Världens finaste tyckte vi! :) Kostade 100 kronor.
Aldrig har vi väl fått så mycket för så lite!
Första dagen vi ägde honom blev förödande då han snurrade in sig i rabarberbusken med sitt koppel och bröt höger bakben. Hos veterinären tyckte dom att vi skulle komma billigare undan med att avlida Felix och köpa en ny. Fanns inte i våran värld, han är en individ med känslor och humör (tro mig) som alla andra.
Så Felix fick ett rött gips som han skulle ha i 4 veckor.
Att sen hoppa på två framtassar och ett bakben, det fixade han enkelt våran riddare.

Detta är lite mer än 12 år sen och nu sitter jag här, tänker tillbaka på åren som stolt Matte.
Felix var supertam och hade det inte varit för alla andra vilda djur som går fritt här runt omkring, hade jag inte behövt ha honom kopplad. Men då hade han av rädsla sprungit all världens väg om ett djur närmat sig.
Men han hade ett koppel som är ca 20 meter långt och som inte sitter fast, så han rörde sig över hela gården ändå.
När han flyttade med oss hit till huset fick han en äkta bästa vän, Hjalmar! Dom två har många gånger haft mys i soffan när jag kommit hem.

På kvällarna har han legat på sin handduk inne hos oss i soffan, Hjalmar gav honom bästa platsen i hela soffan, när han inte har legat i famnen på oss och blivit det han ääääääälskar mest: klappad! Tillbaks har vi fått ordentligt med pussar, han pussades så fort han kände hud i närheten. Trodde först att det berodde på saltbrist men icke, han visade sina känslor för oss.

Igår när han skulle till kaninhimlen var det jag och mamma som var med honom. Vi två som för tolv år sen hämtade hem honom. Han fick en överdos av sömnmedel och skulle med den bli tröttare och tröttare tills hjärtat bara stannade. Felix låg i min famn och slickade på min arm ända tills han somnade.  Mamma och jag klappade honom hela hela tiden, ända tills han var i himlen och lite till...

Tar man på sig att ha djur ska man ta hand om djuret! Mycket kärlek och bra omvårdnad livet ut!!
Spelar ingen roll om det är en hund, kanin, hamster eller vad som helst.
 Kärlek och omvårdnad är det enda djuret kräver och du får obegränsat med kärlek tillbaka!

Vi älskar våran kanin innerligt.
Att han levt i 12 år var ett bevis från honom till oss att han haft ett bra liv.


Här flyttar Felix från Blåmesvägen till Ringvägen..


♥

...nästan 13000 steg damn it! :) Fuck I'm good!

Imorse var det på det berömda håret att jag låg kvar i sängen och sov lite längre. Det var precis som Kalle Anka har, en djävul på ena axeln som:
- Emma, du är värd att sova lite till, kolla ut, grått och eländigt, sov!
och så ängeln på andra axeln:
- Men Emma, du älskar ju dina morgonpromenader, upp och hoppa nu. Du vet att du blir pigg så fort du kommer ut i friska luften.
Djävulen:
- Emma, det regnar!
Ängeln:
- Emma du har ett alldeles utomordentligt regnställ!!

Hahaha ja och jag ska vara en såkallad normal och frisk människa, ibland funderar man fan.
Ut kom jag ju till sist, men känslan av sängen mot min kropp var enormt stark!


Jag måste käka frulle nu och sen blir det ju jöbb 1030-1930 men sen är det då HELG!!

En blek bild...

... så många steg gick jag igår! :) Målet är minst 10000/dag så jag sköter ju mig strålande!
Men det är morgonpromenaden som gör det, annars skulle man aldrig lyckas. 6000 steg ger en timme ungefär.
Idag är det stängning som gäller igen, men det står inte på förrän helgen är här ju, göööött!!

Egentligen skulle jag vilja göra min blogg privat, sådär så att man får be mig om ett lösenord om man är intresserad av att läsa. För just nu känner jag att jag inte kan vara mig själv här, och det borde jag ju kunna.
Men det är mycket nu runt mig, som jag inte vill sitta och fläska ner här helt öppet, men jag vill ändå liksom få skriva om det, för det är ju en del av mig och min vardag.
Huffaligen...

Hösten glimtar lite mer och mer för var dag som går, det är kyligare luft, myggen är väck och själva stämningen är höstig. Tänk va fort det gick... vafan, jag satt ju nyss på en brygga i Fjällbacka och sög i mig av solnedgången och försommaren. Fattar inte!
Jaja Emma Jansson, nu är det så att det fortfarande är Augusti, vilket är en sommarmånad!

Helgen som komma skall är första helgen på jagvetintenär som ingenting är inplanerat.
Det blir ju hur gött som helst, gå upp tidigt på Lördag för en långis runt Selja-Långlet och sen in och käka världens fläskigaste frulle!
FINT DÄÄÄ!!

Dax att göra ytterligare en dag på jobbet...


Bryggan i Fjällbacka!

Vart fan har jag blivit av kan man ju undra??? Sommaren har susat förbi sen sist och med den har man försökt hinna med så mycket man bara kan...
Nu är ju sommaren inte över riktigt än, men nu kan jag sitta här och erkänna att jag LÄNGTAR efter hösten!! Man myser med tända ljus, klär på sig med myskläder och skvallrar med kexen på Tisdagar igen!!

Att jag har mycket fullt upp med ditt och datt är inget jag sticker under stolen med... :)

Sitter just nu med Felix i knät, han är sjuk och skruttig...
Två tumörer, en på bröstet och en på ryggen, en varböld på kinden som varken spricker eller försvinner trots 10 dagar med pencillin. Djurdoktorn ville inte söva ner skutte och ta bort bölden för "man söver inte ner en människa som är 120 år"... Felix är alltså i människoår 120 bast! Gjord av järn denna kille!!
Många tycker nog att "men hallå, det är ju bara en kanin"
Morr på sånna, vad Felix är för mig är större än vad jag kan skriva i ord.
Han är en kelig, go och väldigt rolig kanin, han delar ut måååånga pussar till dom han litar på, han skojar och har ett hett temprament, han är mjuk och go och han är väldigt förtjust i pizzakanter...
Nu ser vi till att han har det så bra som möjligt den sista tiden hos oss. :(

Ja sådå, nu får jag nöja mig med mitt come-back inlägg här, för det är dags att dona sig för en dag på jobbet!

Önskar er alla en bra dag!!!!

KLEEEM!!