En sjuk sann historia


Men jag har ju haft ett okänt ollon i örat, vad kan vara värre????

Hej på er!

Jag har varit en dålig blåggärska nu, vet de... utan motivation så skriver jag bara en massa jöns och det är inte intressant att läsa ändå.

Men idag så bara sprutar energin och lusten i ådrorna!

Ni som har följt mitt klottrande i alla dessa år vet ju att jag brukar tjöta om mitt livs resa till NZ som jag gjorde 2006. Att ensam med ett ledset hjärta bege sig så långt bort man kan utan att vara på väg hem igen var verkligen helt klart lätt det bästa jag kunde göra i den situationen. Arbetslös, singel och boende hemma hos mor och far.
Då vet ni oxå att mitt paradis på jorden är en ö som heter Urupukapuka island.
Trots incidenten Julia och jag var med om där sent en natt i Februari 2006.
Har berättat historien förr men nu tar jag den igen:

Urupukapuka är en liten ö, på ca 3 timmar har man gått runt hela ön, så den är inte stor men väldigt bergig.
Julia och jag åkte till ön och skulle övernatta där, bara vi två.
Här är vi, har precis klivit av båten som skjutsat ut oss.

 


Vi började med att utforska ön! Man fick en karta över ön med olika stigar man kunde gå beroende på hur långt och länge man vill vara borta. Men Julia och jag, vi är 2 blondiner från Sverige och då gör man som man vill. :)
Vi ville ha en alldeles EGEN strand så vi kunde bada näck... så vi tog av nånstans mitt i snåret och hittade till sist en strand som var heeeelt jävla underbar. Men vägen dit var lång och terrängen var upp, ner, upp, ner och det slutade med att Jullan slant och fick en reva på rumpan. 
Haha... här är lite bilder från våran vandring, varning för UNDERBARA BILDER!!!!! 

           

En helt magnifik dag!!

Vi hade packat filt, vin, chips och en massa götta som vi skulle ha när vi satt på stranden i skymningen och bara snackade strunt!

Det är nu dramatiken utspelar sig.
Måste oxå berätta att Julia och jag var dom enda som skulle övernatta på ön just den natten, det var en Tisdag och det är mest helger som folk hänger härute.
Det var totalt 5 personer ute på ön denna natt. Julia, jag, en vaktmästare, chefen för resturangen och hans brud.
Det är som små stugor man hyr som ligger runt en restaurang därute. Jättemysigt!

På kvällen satt vi på våran filt och mös med vin, chips och godis...
Då kommer vaktmästaren fram till oss och frågar om vi inte vill komma bort till dom och ta en öl.
Vi har verkligen ingen lust med det men han ger sig INTE så till slut säger vi till varann.
Okej vi tar en öl med dom sen drar vi!

Jätte trevliga och lättsamma är dom... helst plötsligt tar chefen fram en pipa och ska röka maja, vilket är väldigt vanligt på NZ, vi tackar nej... sen spårar det bara ur.
Helt plötsligt ställer sig chefen upp och börjar knäppa upp byxorna. Han sitter mitt emot mig och Julia men kommer runt till oss och tar fram draken och börjar gnugga den på Julias överarm och mot mitt öra... så JÄVLA SJUKT!! Haha nu kan man skratta åt det, men ni kan ju gissa hur RÄDDA VI VAR DÅ!!!!?? Ensamma och jävligt utsatta!!!
Han vevar runt med ballen och i samma stund kommer flickvännen pippilångstrump hoppandes utklädd i sjuksköterskedräkt...
Jag vette FAN vad dom där hade planerat att vi skulle ställa upp på.
Och samtidigt som allt detta händer sitter Julia och ASGARVAR och jag skriker och slår bort äcklet med ballen i vädret... våra versioner av chock!!
Jag drar tag i Julia och säger:
- vi måste dra härifrån, dom kommer ju fan våldta oss!!
Vi lägger benen på ryggen och SPRINGER för livet!

In i vår stuga. Nu var det oxå så att det fanns inget lås på dörren, vilket dom informerat oss om tidigare på dagen. Och ingen täckning hade vi på telefonen... gissa om vi sov nått den natten!?! NOT!!

SJUKT SJUKARE SJUKAST!!

Trots denna upplevelse är Urupukapuka fortfarande mitt paradis!!
Också därifrån uttrycket att jag har "haft ett okänt ollon i örat, vad kan vara värre?" kommer ifrån!

Imonn kommer berättelsen om vad som hände efteråt... wohoow vilken cliffhanger!
Nu måste jag göra mig klar för jobb!

Puss på er!!


Kommentarer
Postat av: Anonym

HAHAHAHAHAHAHAH...Jag dor det ar latt den roligaste historien jag nagonsin varit med om. HAHAHAHAHAHA. Jag garvar pa mig. OJOJOJ vad jag saknar dig nu. Men snart sa ses vi!!!!

2010-01-18 @ 20:20:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0