Rör vid min själ.
Solen skiner, det är sommar, jag har semester, jag har många vänner och en stor familj.
Man kan säga att jag är en lyckligt lottad och rik person.
Men ändå... ändå blir jag såhär mentalt uppriven ibland.
Orättvisa jävla liv!
Det har precis slagit mig att jag är äldre nu än vad Magnus var när han lämnade oss.
Han var 27 jag är 28.
Jag var 15!
15 år och 2 dagar gammal.
Fattar ni matematiken? Det har gått 13 år! Nästan dubbelt så lång tid som jag var gammal.
Ändå minns man som igår, doktorns min när han kom till vårt bord på lasarettet, mammas hjärtskärande skri, min bror tog tag i min hand, och böjde ner huvet i bordet.
Han låg i en sal med vita väggar, som om han sov, en klämd snus var det som kunde intyga att vår värld just rasat samman.
Luften går ur en ner genom golvet.
Jag vet att jag nöter om detta ibland, men ni får stå ut.
Jag behöver mina mentala svackor, bryta ihop och komma igen.
Sakna och fundera, älska och längta!
Okej, nu måste jag duscha och sticka till Älvdalen.
Ribbåsen. ♥
Ha en bra dag!!
