Årets mörkaste dag.

Godmorgon på er!

Här sitter jag och hänger på måndagsmorgonen och laddar inför en dag på jobbet.
Helgen har varit intensiv men väldans bra!
I Fredags höll jag ju på här hemma med klappar... det tog sin lilla tid, och detta fortsatte jag med på Lördagen.
Klockan tio stog jag nere på stan och röck i dörrarna.... handlade klart nästan alla klappar.
På kvällen var det Orsa som gällde. Glögg mys hos Helen och Johan. Och så lite bowling på det. 
Ni som känner mig vet ju att jag är lite virrig emellanåt, därav är historien nedan inte alls unik då det gäller Emma Jansson.

Min telefon försvann helt plötsligt från bordet där vi satt. HEEELT BORTA!!!
Ena sekunden låg den mitt framför mig på bordet, nästa sekund var den väck.
Alla var helt i uppståndelse och vi ringde och ringde och ringde till den, men telefonen fanns inte!!
Jag var i total panik, fyfaan va arg jag var!
-Nu har nån JÄVEL SNOTT DEN mitt framför ögonen på oss, hur faaan kan det hända???
Ja ni kan ju tänka er, att bli av med sin mobiltelefon är verkligen som att tappa en del av sig själv, man har ju ALLA kontakter där i... ååå va arg jag var.
Orsa IK, alltså hockeylaget i Orsa, var där och nästintill hela laget låg och gryvlade på knä och letade under dynor, kuddar, stolar, bord... hahahahaaa... en fin syn som jag tyvärr inte kunde fotografera. :)
Ja och hur tror ni att den här historien slutade?
Det slutade med att jag kände efter i min stövel, och DÄR hade jag under nått tillfälle stoppat ner den.
Jag hade alltså mobilen i stöveln som jag hade på mig, HELA TIDEN! :D
Skrämmande när närminnet sviker en sådär, vilket är mer ofta än sällan vad det gäller mig.
Jag blev sååå lättad och glad, ååå vilken lycka, den var inte stulen!!!!

Jag fick ett helt hockeylag på knä, det är fan inte illa pinkat tycker jag.
:)


Tur att mina vänner är vana och vet hur jag funkar, annars hade jag inte haft en enda vän...

Det va Lördagen det!

Igår var det JULBORD a la slipstenen i Orsa.
Jag låg i matkoma i ca 3 timmar efteråt, funderar på att hoppa frukosten nu också, eftersom jag känner mig mätt än. Men jag ska ju jobba, so i will need some food.

Det är årets kortaste dag idag, alltså mörkaste dagen vi har på hela året.
Jordaxeln är vriden så långt bort från solen att den inte når oss...
Hualigen, håll ut kamrater.
Nu är det bara ljusare tider att vänta!

Dags att förbereda sig för en dag i köket med Merja!

Kram på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0