8 November 1520...
... Stockholms bladbad.
I början av november 1520 blir Danske Kristian krönt och hyllad som Sveriges kung.
Kröningen, som förrättas av ärkebiskop Gustav Trolle, följs av stora festligheter. Mat och dryck flödar och kungen sägs ha uppträtt mycket älskvärt mot sina gamla fiender. Men inom sig döljer han uppenbarligen helt andra känslor.
Kristian rådslår med sina förtrognaste vänner, Didrik Slaghöök, Nils Lycke och Jöns Belldenack. De kommer överens om att hela den svenska adeln bör utrotas och att det bör ske nu medan de alla är samlade. Biskop Otto Svinhufvud har redan gett kungen en lista på alla dem som bör dödas.
"Just på den tiden de voro som lustigast" tar festen slut. Slottets portar låses och ingen blir utsläppt. De församlade förs upp till den stora slottssalen där kungen sitter på domstolen.
Det är vid middagstid avrättningarna på Stortorget börjar. Några av kungens råd följer den blodiga scenen uppe från burspråket på rådhuset. En rådsherre håller tal till de människor som samlats på torget. I talet förklarar han att det är missdådare som skall straffas. De har förtjänat sitt straff. Men biskop Vincent ropar att det är kungen som handlat med lögn och föräderi och att Gud skall hämnas denna orätt.
Bland de avrättade finns Gustav Eriksson Vasas far och svåger. Många påstås ha ryckts intet ont anande från arbetet i sina hus för att halshuggas. Historieböckerna berättar också om Lasse Hass, som står på torget och gråter över de avrättade. Då blir han själv inryckt i ringen och halshuggen.
I flera dagar får de döda kropparna ligga kvar på torget. På lördagen tänds ett stort bål på Södermalm. Dit släpas de döda kropparna och bränns.
I början av november 1520 blir Danske Kristian krönt och hyllad som Sveriges kung.
Kröningen, som förrättas av ärkebiskop Gustav Trolle, följs av stora festligheter. Mat och dryck flödar och kungen sägs ha uppträtt mycket älskvärt mot sina gamla fiender. Men inom sig döljer han uppenbarligen helt andra känslor.
Kristian rådslår med sina förtrognaste vänner, Didrik Slaghöök, Nils Lycke och Jöns Belldenack. De kommer överens om att hela den svenska adeln bör utrotas och att det bör ske nu medan de alla är samlade. Biskop Otto Svinhufvud har redan gett kungen en lista på alla dem som bör dödas.
"Just på den tiden de voro som lustigast" tar festen slut. Slottets portar låses och ingen blir utsläppt. De församlade förs upp till den stora slottssalen där kungen sitter på domstolen.
Det är vid middagstid avrättningarna på Stortorget börjar. Några av kungens råd följer den blodiga scenen uppe från burspråket på rådhuset. En rådsherre håller tal till de människor som samlats på torget. I talet förklarar han att det är missdådare som skall straffas. De har förtjänat sitt straff. Men biskop Vincent ropar att det är kungen som handlat med lögn och föräderi och att Gud skall hämnas denna orätt.
Bland de avrättade finns Gustav Eriksson Vasas far och svåger. Många påstås ha ryckts intet ont anande från arbetet i sina hus för att halshuggas. Historieböckerna berättar också om Lasse Hass, som står på torget och gråter över de avrättade. Då blir han själv inryckt i ringen och halshuggen.
I flera dagar får de döda kropparna ligga kvar på torget. På lördagen tänds ett stort bål på Södermalm. Dit släpas de döda kropparna och bränns.
Kommentarer
Trackback
